St. Jacob av Edessa, d’Orhoy, (+708) ordnade den syriska kyrkokalendern i en speciell form. Denna kalender startar alltid med åminnelsen av ”Kyrkoinvigningen” den första söndagen i november och pågår ett kalenderår fram till motsvarande söndag året därpå. S:t Jacob delade året i perioder och varje period bestod av åtta söndagar. Tack vare kyrkans rika musikaliska tillgångar, kunde han fördela tonarterna över periodens alla söndagar, med en speciell tonart för varje söndag. Varje period, som ju består av åtta söndagar, fick börja med "Qadmoyo", den första tonarten, och sluta med "Tminoyo" den åttande tonarten. Den nuvarande perioden pågår mellan trettondagen och fastan (tiden före påsk), och startade den första söndagen efter trettondagen.
Som redan nämnt består perioden mellan trettondagen och fastan, liksom alla andra perioder, av åtta söndagar. Om trettondagen infaller på en söndag eller i mitten av veckan, börjar perioden att räknas från den första söndagen efter trettondagen och fortsätter ytterligare sju söndagar i följd.
Under denna period äger firandet av “Jesus inträde till templet” rum den 2:a februari, och hamnar alltid mellan 4:e och 5:e söndagen.
Under denna period brukar bönerna behandla trettondagens liturgi. Melodierna börjar med den första ”Qadmoyo” och fortsätter som en kedja till sjätte söndagen efter trettondagen. Denna period slutar med en övergång som består av två söndagar, ”Prästernas söndag” och ”De bortgångnas söndag”. Melodierna under dessa två söndagar innehåller fortsättningen av periodens åtta tonarter, och således kommer “Shbi’oyo” (den sjunde tonarten) att sjungas vid ”Prästernas dag” och “Tminoyo” (den åttonde tonarten) vid ”De bortgångnas söndag”. Dessa två söndagar är placerade här speciellt som en förberedelse för de troende att avsluta den glädjefulla perioden (jul och trettondag) och övergå till förlåtelseperioden (fastan).
Efter vår nuvarande period kommer fastlagsperioden, där första söndagen är firandet av ”Bröllopet vid Kana Galiléen”.
|
|
Mellan trettondagen och fastlagen